Torsdag blev till fredag. En dag av väntan, av tysta förberedelser. Jag går en promenad med vår Sheepadooole, försöker hitta lugnet i stegen och låta den svala luften rensa tankarna. Men det går inte att lura kroppen. Pulsen bultar i handlederna, en envis rytm som avslöjar vad som komma skall i Nynäshamn senare i kväll. Den bultar för det som varit och det som ska bli.
I går kväll i Hall 2 handlade det om ren och skär överlevnad. Det handlade om den där tysta, nästan heliga lojaliteten till klubbmärket och till varandra. När pucken släpptes och Nynäshamn chockstartade med 0–1 efter bara tjugo sekunder, kändes det som om syret lämnade hallen. Men hockey är inte logik, det är moral.
Det var Aki Virtanen som vägrade vika ner sig när han satte 1–1, det var Lukas Öberg som visade kyla i powerplay fram till 2–1, och Carl Ericson som tryckte in det blytunga 3–1-målet. När matchen stod och vägde klev Alexander Öberg fram med 4–2 innan Viktor Kanerva stängde ridån med 5–2 i tom kasse. Bakom dem stod Albert Hobohm som en mänsklig mur med sina 28 räddningar. Poängen gjordes av Virtanen, bröderna Öberg, Larsson, Sörgardt, Romegård och Skantz – men segern vanns av kollektivet.
Nu lägger sig lugnet. Det korta, bedrägliga lugnet innan allt ska avgöras i dag, fredag. Play-in lever. Hoppet lever. Bussen rullar mot Nynäshamn för den tredje och helt avgörande akten. Där, i deras hall, ska vi hitta kraften en sista gång. Det är nu hjärtat prövas. Det är nu vi visar vilka vi är.
Till er som var där i hallen igår kväll, ni som tänkte på oss på avstånd, ni som höll tummarna tills knogarna vitnade och alla ni med ett bultande orange hjärta: Tack. Utan er är vi ingenting.
Och till dig, Ville – vi saknade dig igår. Vi hoppas att vi snart ser dig igen bland våra hjältar som imorgon kliver ut på isen. Krya på dig. Vi väntar på dig.
Sist men inte minst: Sat Andersson. Grattis till match nummer 100 – en milstolpe som osar karaktär och slit. Vi kommer sakna dig här hemma, men vi önskar dig all lycka och framgång på den andra delen av jordklotet där du nu ska skriva nästa kapitel. Tack för allt, Sat. Dig tycker vi verkligen om.
Vi ses i en annan hall ikväll. “Mellan betongen och drömmarna, där allt står och väger, där ses vi. Vi står där tillsammans, i väntan på stormen.”
Erick
Head of Communication, Solnas A-lag
Målskyttar & Assist – Solna SK
1–1: Aki Virtanen (Assist: Alexander Öberg)
2–1 Lukas Öberg (Assist: Rasmus Sörgardt, Anders Romegård)
3–1: Carl Ericson (Assist: Linus Skantz, Carl Larsson)
4–2: Alexander Öberg (Assist: Lukas Öberg, Anders Romegård)
5–2: Viktor Kanerva (Assist: Aki Virtanen, Carl Larsson)
